Tröstäta sig
Hehe.. Kan inte låta bli och det är ju synd, har en bra syn på mat och kost, men struntar fullständigt i det och proppar i mig en massa onödigt, väldigt bra för en diabetiker..
Har för övrigt skött mig skapligt de senaste veckorna, fram till för en vecka sen typ ..
Till själv saken då; Mitt HbA1c som jag trodde skulle ligga skitbra till när jag var på sjukan i tisdags, låg inte alls så bra till, det har aldrig varit så högt som det är nu.. Kände mig så dum, kändes ju som att jag skött mig, men inte.. Det suger.. Jag ska gå till dietisten och prata om min kost, det ska bli kul och jag har ju valt det själv, blir att försöka skärpa sig och fokusera på lågt GI och LCHF... Men inte riktigt än..
Som vanligt så har jag ju tänkt en massa nu igen :P Jag är liksom precis på kanten av ett högt berg och jag vet inte vad jag ska göra för att inte falla åt fel håll. Att sitta hemma en hel dag och knappt göra nånting gör ju att man känner sig ganska värdelös..Jag behöver ha något att leva för och någon att leva för och någon som lever för mig!
Det känns som att jag har allting precis brevid, jag behöver bara ta för mig.
Jag har mitt hjärta, men har du mig?
åhh igen.
Jaaa.... Önska att jag uppdaterade här oftare, men skitsamma då.
Igår blev det lite mer officiellt, men inte hundra än, och vi vet inte om det blir så heller,det blir lugnt och vi får ta en dag i taget, med lite oro i hjärtat.
Alvin har fått noskvalster, förra veckan var vi hos veterinären och sedan fick han en spot-on lösning som vi ska ta några veckor nu, han mår redan bättre tack gode gud :) Min egen hälsa fick jag skjuta på så han och jag hade tid hos "läkaren" samtidigt ;) men jag ska gå till sjukan imorn istället, får vi se hur jag mår då .. Bra tror jag iaf, förutom lite saker som stör mig, men som säkert inte går att fixa.. Åh vad jag inte vill ha diabetes..!!!!!!! Meen too late...
Helgen bjöd på roligjheter och fullt upp faktiskt, fredag lagade jag tre-rätters och blev bjuden på biomys, Die hard!
Lördagen blev det att åka med Emelie och hennes kusin som var på besök till Skpg där Matte hade träningsmatch, så där satt vi på läktaren Jag, Alvin, emelie och hennes kusin på filtar och insvepta i filtar, Alvin fick ha en stickad tröja också, men trots att han satt i mitt knä med filt så började även han frysa strax innan matchen var slut, men det var trevligt!
Sedan åkte jag till <3 och kollade klart sista Twilight filmen som vi började titta på tidgare i veckan.. Sen handlade vi och åkte till mig och gjorde kycklingtaco och kollade melodifestivalen och somnade lite sött i soffan ..
Söndagen åkte vi och shoppa lite, köpte fika och åkte hem och fika. Sedan åkte jag med matte och emelie till mina föräldrar för att äta middag!
Om jag bara kunde göra flera saker samtidigt, om jag kunde koppla bort av, men inte koppla bort för att kunna fokusera på en sak i taget på sånt som jag måste.. Tänka på mig själv och på andra, men på uppdelat vis..
Skilja på rätt och fel...??
hjärta, hjärna och känsla
Ibland undrar man hur nåt som känns så Rätt ska bli så Fel.
Men istället säger jag nopg, hur kan något som känns så Fel, kännas så Rätt.
Jag har bytits ner, byggts upp, för att låtsas eller hoppas på att det ska vara annorlunda.
Nu känns det som en stor förändring, fick reda på saker som får mitt hjärta att värka, jag har gjort saker jag inte hade behövt.. Jag har varit jävligt jävlig, men denna gång ville jag ha för mig, göra som jag kände för stunden.
Jag har varit så upprörd i bekymmer att jag knappt kunnat tänkt, blev trött av att veta, blivit trött av att tänka på att INTE tänka.. stängt ute det mesta, försökt mått bra, ljugit för de flesta.. Jag förstog att det skulle bli nåt sånt här såklart, jag är inte så dum som vissa tror. Men orkar man inte så orkar man inte, jag har varit nära på att få magkatarr av all stress och allt. Jag har lättat mitt hjärta men också fått mer att bära på.
Hur ska man kunna koncentrera sig på livet när allt kommer i vägen..
Nu gäller det, allt eller inget. Vi får se vad mitt hjärta orkar med helt enkelt.
Grymt och kallt!!
Delvis så är det ju rätt kallt ute, igår var det typ 3 plusgrader, men det blåste svinkallt, så blev jag så sur för att det är kallt hemma så man känner sig mer död än levande när man sitter i soffan och kanppt känner händer och fötter pga kylan.. Ska ta och ringa min hyresvärd, allt vi gjort funkar uppenbarligen inte, snittemperaturen på vinterhalvåret är 17 grader ligger mellan 16,5-18,2 som mest.. Visst, jag tycker om inte när det är för varmt heller, men ibland vill även jag känna lite värme..
I alla fall!
Har tryckt på lite nya knappar, muhah... Som de flesta förstått så har jag totalt stängt av mig med känslor, förutom ångesten som kommer mellan varven, får väl vara glad att man känner nåt någon gång även om det aldrig är glatt.. Hur som helst går in för lite nya tag och ser vart det leder nu.. Det är tråkigt nät livet flyter på och man bara står brevid och tittar på.. Vill man få nåt gjort, så måste man göra det själv- men det är ju inte precis någon nyhet.
I min bubbla
Kan inte leva utan att tänka på min diabetes.. Nu är de alvar, Imorn är det 8 år sedan ÅTTA år.... Jag har levt men skiten i åtta år.. Jag vet inte längre hur det är att inte ha det, hur något kändes, hur det var att vara hungrig, hur det var att kunna anstränga sig utan att bli låg, yr, darrig och svettig, hur det var att sova lugnt utan högt blodsocker som tvingar upp en på toan 1-3 gånger på natten i värsta fall eller vakna blek jätte hungrig och blöt för att blodsockret sjunkit på natten (får va glad att man ens vaknar) det är svårt för andra att förstå, för som utomstående förstår jag att man inte alls tänker på samma sätt, det märks knappt och syns liksom inte, man måste alltid förklara sig eller berätta.. Pinsamt och utlämnat.. Man vill ha det privat samtidigt som man vill att alla ska veta och fatta, förstå, automatiskt typ, omöjligt, jag vet!..
Man kan tycka att jag bara ser hinder här i livet, det kanske är så.. Jag tänker kanske inte som alla andra, jag vet heller inte om jag tänker rätt eller fel, eller om de andra gör det..
Som jag sagt, människan är "sönderalvad"
Det har alltid funnits sjukdommar.. Många har fått sätta livet till innan alla olika mediciner forskats fram. Det jag tänker på nu är att det inte borde finnas mediciner, det försvagar ju hela utvecklingen, hur ska våra kroppar utveckla ett eget försvar när vi hela tiden tillsätter det?.. Det är kanske meningen att sjuka människor helt enkelt ska dö, efter några generationer kanske vissa människor utvecklat/muterat något i kroppen som gör att denna männsika inte kan drappas av tex stroke eller hjärtinfarkt, cancer eller liknande. Detta tar såklart lång tid, men vi får aldrig veta eftersom vi har så avancerad sjukdvård och mediciner istället.. Alla ska leva länge, lever så gott man kan.. Vi är så några jäkla djur.. Vi förökar oss, fast vi inte är till någon nytta ens, vi överlever inte, jobben finns inte, allt tas över av maskiner och datorer.. Inte undra på att folk är deppiga, man känner ju inte att man är till någon nytta någonstans, man får inte känna sig behövd.. Jag ser ingen mening med något längre alls, mina drömmar känns helt krossade, barn, hus,båt,resor, fin bil... Till vilken nytta? Jag kommer alltid vara sjuk.. Och det kommer bara bli svårare och svårare att få jobb och hälsa och jobb är väl nummer ett för att ens kunna leva?
En dag kommer jag till insikt, jag hoppas det blir snart så jag inte hinner bli för gammal.
Helt såld!
Yes och yes..
Har sett en film som nog förändrat mitt liv och nu vill jag ha ett nytt litet liv i MITT liv.. Jag är stormförtjust och kanske är detta målet att jobba mot.. Jag vet att det krävs mycket av mig, men jag vill verkligen, jag känner det i mig!!!
Weei .. Bäst av allt är att det inte är omöjligt!
En livstid i krig
Sjukt bra låt ..
Jag har bekymmer med min stackars mage nu i några dagar.. Segt haft ont, speicellt om morgnarna..
Var på apoteket idag iaf.. hon frågade om jag var stressad eller orolig över något.. Men det är jag ju inte..
Men visst jag har svalt rätt mycket den senaste tiden, skulle behöva prata ut om allt med någon, men har varken ork eller tillit nog, inte tillräckligt med självdiciplin heller, jag gröver min egen grav snart om jag inte börjar vara ärlig mot andra och mot mig själv...
Men vart börjar man när man själv inte vet vad man vill, och inte vill ha någon press?
Skumt att ha varit nykter två helger i rad nu.. Känns så jävla skönt, det tråkiga är att det är osocialt som fan och man blir utanför typ, men men.. man känner också hur värdelöst det känns att inte göra nåt, dagarna går och man sliter på kroppen hela tiden, alla drömmar man haft, det kommer kanske aldrig hända..
Är redan förstörd sen en tid tillbaka, en stor del av mitt problem ligger i att jag blir deprimerad när någon av mina nära vänner eller liknade är lyckliga, glada och har kul.. Jag vet inte varför jag inte kan gläjdas åt andras lycka istället för att hamna i badrummet med tårarna som bara rinner och rinner till ingen nytta..
Lär dig livet stora gåta; älska, glömma och förlåta...
... men om du någon gång gör det, så glöm inte att ta med mig..
kurera
Behöver verkligen kurera mig psyiskt, du är jag på the edge skulle jag vilja säga!
Idag sov jag som vanligt till typ halv elva, hade en massa konstiga mardrömmar och sov dåligt som bara den.. gick upp och fixade, åt frukost kollade webTV och rastade Alvin, sedan städade jag i flera timmar, det är lite terapi, att städa eller åka skidor, bästa som finns och alla tankar läggs åt sidan ett tag.. Det jobbiga är att jag har känt ett jobbigt tryck över bröstet i några timmar, det kom just tillbaka nu igen, fattar inte vad det är, dör jag om jag går och lägger mig? Det känns tungt iaf :S
Hur som helst OM jag vaknar imorn så är det en start på en nytt kapitel i mitt lilla liv, och det ska fortsätta och jag ska nå målen som jag ska sätta upp tydligt, rutin och fokus, självkänsla och självständighet..
Allt löser sig alltid, men allt tar tid..
Musik i hjärtat
Musiken styr mycket i mitt liv. Tur att den finns!
Igår kom vi hem från kryssningen.. Var väl hemma runt tio, helt slut, helt tom och förtvivlad. Det märktes inte på båten, vi hade kul.. Nåt saknades och när jag klev ur bilen för att gå upp till mig, kände precis så deppig som innan
jag klev ner till bilen för att åka på kryssningen ..
Vissa dagar ägnar jag tankarna åt det som kunde varit min framtid, men som inte blev det. Hur svårt skulle det vara? Kommer jag någonsin komma till insikt med allt? Har jag ångrat mig?
besviken
Dubbel besvikelse..
Det har inte varit jordens bästa start på 2013 .. Menar inte att stunderna me de jag varit med varit dåliga, de uppskattar jag mycket.. Men det fattas mig en hel del. Det kan vara jag själv som "gjort bort mig", men ändå, stor besvikelse.
Nu kommer jag försöka dra ner rejält på alkoholen, sluta festa, hitta på nåt annat.. Det är väl en känsla av tomhet i kroppen som gör att inget funkar, jag har ork, egentligen, men ingen/inget att orka för.. Jag har också fyllt år, ingen big deal, skitråkigt faktiskt..
Jag börja få koll på vart jag har alla, vem som snackar och vem som inte gör.. Att prata öppet om något som jag tycker är privat och som jag tydligt sagt är hemligt.. Och vad gör jag?... Joo jag skrattar lite och berättar hälften av sanningen.. Och ångrar mig och undrar hur saker och ting ens kommit på tal .. Jag som tyckt att jag varit tyst om saker som senaste tiden får väl helt enkelt knipa käft ännu mer, tills jag lär mig, tills jag vet vad som är bäst för mig ..
inte ångest, utan ånger är det jag känner mest just nu. Att jag inte bara håller allt för mig själv.
My day
Idag fyller jag 23! Grattis på mig.
Sitter på WFY, kom sent idag, seg morgon och jag gick loss med sminket istället.. men men, nu är jag här!
Nyår bev lyckat, hade kul, blev nog fullast också, (kul) vaknade med jordens huvudvärk dagen efter, usch, mest ångest där! Man kan ju minst sagt säga att jag är sliten mellan olika situationer, har gjort saker jag inte gjort förut. Nu är det bara att öppna hjärtat, snacka, vara ärlig, det är många jag skulle behöva prata med, berätta för.. Men man kan inte lita på någon. Även om det inte är så speciella saker så vill man inte ha snack om det, jag har satt min i den här situationen själv.. Trodde det skulle kännas annorlunda nu, men känner att det kanske var skitsamma, har jag ångest?- Ingen aning, mer än rent allmänt då.
Såå.. Hur går jag vidare nu?
På fredag blir det fest igen, inte sista fyllan på ett tag eftersom vi ska på kryssning nästa helg när mamma fyller 50.. Men skapligt trött på alkohol är jag! Men visst det är kul när man väl dricker, och på fredag är det ju för att fira mig :) men helvete vad det varit fest senaste tiden, juldagen, lördagen innan nyår, nyår.. Tillräckligt!? Men kul hart det ju varit!
Idag kommer min Ansy till mig i eftermiddag, vi ska äta och snacka lite :D haha sågs ju aldrig nyåret, så vi tar det på min fördelsedag istället, haha! :) det blir trevligt,
FAN
VART SKA JAG TA VÄGEN.....?
inte om, utan när.
Med rädsla för att bli helt själv så kan jag inte göra som jag vill..
Helst avskärma mig totalt, låta Alvin vara hos mina föräldar så jag kan stänga in mig och bara sova och strunta i allt.. Om huvudvärkstabletter kunde bota allt alltså, så jävla skönt.
Helt ärligt så ser jag ingen utväg längre.. Det går inte mer.. För över ett år sen var jag inne på en liten stig för att försöka hjälpa mig själv, men det gick väl sådär, rann ut i sanden och allt fortgick.. Vet inte vad som påverkat mig såhär mycket vad som sugit ur allt som jag hade i mig, vad som släckt den glöd jag kände och hade förr..
Hur lever man ens? Jag har inte lagat någon vettig mat eller kanppt mat alls på flera månader nu, har sjukt mycket kläder som behöver hängas in i min proppfulla garderob, måste sälja av mina soffor, jordens diskberg i köket och hundhår överallt... Känner mig som en slashas fast jag vet att jag inte alls är det liksom.. Och det enda jag vet är att det bara är jag som kan ta tag i allt, bara jag som kan bestämma.. Det går ju sådär..
När hem inte längre känns som hemma..
vardagsmat
Att må dåligt är vardagsmat för mig..
Äntligen är julen över, tack för det.. Var trött och mådde rätt dåligt under hela julafton, godis och mycket mat är inget för en diabetiker, det blir väl bara värre och värre för varje år och snart år jag in på mitt åttonde år som sjuk.. Hur länge till klarar jag det utan komplikationer då? Ingen som vet.
Fri.. Fri fast ändå inte..
Nyår kommer bli skoj, men långsint och sur som jag kan bli när jag inte får som jag vill så känns det också skönt att få det överstökat, sen ska jag fylla år, sen är det lugnt ett år igen, skönt..
Mitt nya projekt ska nog bli att äta ur mina skåp här hemma, har ju massa grejer som bara tar plats, dags att rensa igen antar jag ....
________________________________________________
Jag orkar inte mer.. Varje dag, orkar jag inte mer ..
Fast
Fast, fäst...
Det händer så mycket, men jag står bara och tittar på, efterosm jag inte orkar göra nåt då.
Jag vill bara ha det goda ur livet och det resulterar i att jag slutet bara kommer uppleva det jobbiga, om jag inte tar tag i saker och ting nu så blir det illa.. Måste ta hand om mig själv och mitt eget liv, hur mycket jag än vill ta hand om någon annan.
Det är rätt, det är skönt att vara själv, inte bry sig om någon, inte oroa sig.
Men tänker man lite tvärt om:
Det är fint att ha någon som tar hand om en, någon som bryr sig, någon som lyssnar.
Om båda gör det.
Vilket är mest värt att kämpa för i slutändan..?
Snart är det julafton.. Suget är långt borta, ingen lust att fira jul alls! Har absolut inget julpynt uppe, ens inte köpt pepparkakor i år.. Det finna ingen julstämning kvar, och vi har ju blivit en mångkulturellt land, varför inte bara avskaffa julen och slippa skiten, ingen är ändå som förut.
Ingen aning egentligen om nyår, eller jo. Fast inte vågat fråga än om jag har hundvakt(mina föräldrar) eftersom vi knappt pratar.. orka inte prata med dom bara och när vi väl pratar blir jag bara sur. Orkar bara inte.
Hur ofta tänker man inte att det skulle vara enklare att bara ge upp och strunta i allt, jag känner verkligen inget i kroppen, inget sug, ingenting, det är tomt och fyllt med ilska och ångest. Jag vet att jag har så mycket att ge, men ingen att ge till.
irritation
Vad bra det går för mig här då :) inte.
STOR ångest inför jul, känner bara negativt inför julen.. Inte köpt en enda julklapp, har ingen aning om vad jag skulle köpa heller.. usch vad trist.. Men men..
Helgen var rätt lugn, blev utgång i fredags med erik. Sedan soft som fan hela lördagen, lindstöm och erik kom och käka pizza på lördag kvällen och sen stannade erik med Elvis typ halva natten, haha, vi var slitna.
Söndagen blev väl rätt lugn, matte ringde och väckte mig typ strax innan tio, när jag såg att det var han som ringde så förstod jag vad han ville.. -hjälp med julklapps-shopping.. Blev att fixa sig och bli hämta, åkte ner på stan och sen maxi, var sen hemma skapligt och segade resten av dagen!
Idag blev det upp tidigt för att dra på wfu, blev en trevlig promenad ner dit idag, skönt att det inte är snöstorm, trkigt med blask dock, men men, man kan ju uppenbarligen inte få allt!
funderar på om jag ska sätta mig och sy lite, har en klänning som jag vill justera lite, får se om jag gör det idag..
Blir nog att se en massa film bara.. Sortera tvätt, tvättstugan imorn jippi!
12/12-12
A little pice of happines..
Har både mycket och lite att uppdatera om, men väljer ju självklart att inte skriva ner allt.. Det har inte hänt något viktigt egentligen förutom att jag insett, funnit och förlorat en hel del..
Men idag har det however varit en bra dag och jag känner lite lycka, trots att det bara är haha. Försöker finna lugnet och ta en dag i taget inte få den där paniken och rusa.. Svårt med omställningar!
Vill uppdatera oftare, men tråkigt från telefon och sitter sällan här vid datorn ..
|<-3|
my gift?
Mitt liv står stilla. Det händer väldgt mycket, men ändå inte. Inom mig blåser en stormig och känslosam vind och en stor rädsla för vad ska skulle kunna hända och vad händer då? ..
Det har också hänt nåt annat som gör att jag känner mig lite annolunda, det går sakta och jag önska att det skulle gå snabbare, samtidigt som jag inte vill inte, att ta det lugnt är väl bara bra? Nu sätter jag mina egna villkor och gränser, det finns så mycket osäkerhet, men också mycket bestämdhet.. Om jag bara kunde finna min ro.
Mitt hopp<3
one week
Nedstämd vecka har det varit .. Sovit halva dagarna av någon anledning ..
Har mest varit med Erik i veckan och med hundarna såklart.. blivit en del "shopping" då vi varit i ingelsta området två gånger denna vecka.. vi har även varit onyttiga och ätit pizza och mcdonalds.. usch ja, men det var iaf gott!
Känner för att göra nåt kul, men ändå inte.. Ska nog inte dricka i helgen iaf.
Oväder
Idag har det regnat och snöat om vart annat..
Livet går vidare och och står stilla samtidigt ..
Har varit med Erik idag, hundrastgården, lerpölen liksom.. sen blev det Maxi för "shopping" och sedan köpte vi mat, båda med tunga kassar när vi gick till bilen .. hehe
ovisshet
Nya känslor, hemska känslor.. När chocken lagt sig.
Känner mig hemskt, men är fruktansvärt borta just nu, imorse grät jag när jag kollade tidiningen. Jimmy är borta och vi vet ingenting, mina tankar går till min Ansy framför allt.. Det är ingen lätt tid och man vet inte hur man ska tänka eller göra.. Sover dåligt, kollar nt.se på telefonen innan jag lägger mig, när jag vaknar och när jag går upp.. När får vi veta, vart är han!!? Det känns overkligt, inte sant.. Det känns tragiskt och hemskt. Mina tankar går till hans närstående, det här måste vara mycket plågsamt.
Jag önska att jag fick vara gud för en sekund och ställa det här till rätta.
Be mig bara, jag finns.
