Hehe.. Kan inte låta bli och det är ju synd, har en bra syn på mat och kost, men struntar fullständigt i det och proppar i mig en massa onödigt, väldigt bra för en diabetiker..

 

Har för övrigt skött mig skapligt de senaste veckorna, fram till för en vecka sen typ ..

Till själv saken då; Mitt HbA1c som jag trodde skulle ligga skitbra till när jag var på sjukan i tisdags, låg inte alls så bra till, det har aldrig varit så högt som det är nu.. Kände mig så dum, kändes ju som att jag skött mig, men inte.. Det suger.. Jag ska gå till dietisten och prata om min kost, det ska bli kul och jag har ju valt det själv, blir att försöka skärpa sig och fokusera på lågt GI och LCHF... Men inte riktigt än..

 

Som vanligt så har jag ju tänkt en massa nu igen :P Jag är liksom precis på kanten av ett högt berg och jag vet inte vad jag ska göra för att inte falla åt fel håll. Att sitta hemma en hel dag och knappt göra nånting gör ju att man känner sig ganska värdelös..Jag behöver ha något att leva för och någon att leva för och någon som lever för mig!

 

Det känns som att jag har allting precis brevid, jag behöver bara ta för mig.

 

 

 

 

 

Jaaa.... Önska att jag uppdaterade här oftare, men skitsamma då.

 

Igår blev det lite mer officiellt, men inte hundra än, och vi vet inte om det blir så heller,det blir lugnt och vi får ta en dag i taget, med lite oro i hjärtat.

 

Alvin har fått noskvalster, förra veckan var vi hos veterinären och sedan fick han en spot-on lösning som vi ska ta några veckor nu, han mår redan bättre tack gode gud :) Min egen hälsa fick jag skjuta på så han och jag hade tid hos "läkaren" samtidigt ;) men jag ska gå till sjukan imorn istället, får vi se hur jag mår då .. Bra tror jag iaf, förutom lite saker som stör mig, men som säkert inte går att fixa.. Åh vad jag inte vill ha diabetes..!!!!!!! Meen too late...

 

Helgen bjöd på roligjheter och fullt upp faktiskt, fredag lagade jag tre-rätters och blev bjuden på biomys, Die hard!

Lördagen blev det att åka med Emelie och hennes kusin som var på besök till Skpg där Matte hade träningsmatch, så där satt vi på läktaren Jag, Alvin, emelie och hennes kusin på filtar och insvepta i filtar, Alvin fick ha en stickad tröja också, men trots att han satt i mitt knä med filt så började även han frysa strax innan matchen var slut, men det var trevligt!

 

Sedan åkte jag till <3 och kollade klart sista Twilight filmen som vi började titta på tidgare i veckan.. Sen handlade vi och åkte till mig och gjorde kycklingtaco och kollade melodifestivalen och somnade lite sött i soffan ..

 

Söndagen åkte vi och shoppa lite, köpte fika och åkte hem och fika. Sedan åkte jag med matte och emelie till mina föräldrar för att äta middag!

 

Om jag bara kunde göra flera saker samtidigt, om jag kunde koppla bort av, men inte koppla bort för att kunna fokusera på en sak i taget på sånt som jag måste.. Tänka på mig själv och på andra, men på uppdelat vis..

 

Skilja på rätt och fel...??

Ibland undrar man hur nåt som känns så Rätt ska bli så Fel.

 

Men istället säger jag nopg, hur kan något som känns så Fel, kännas så Rätt.

 

 

Jag har bytits ner, byggts upp, för att låtsas eller hoppas på att det ska vara annorlunda.

 

Nu känns det som en stor förändring, fick reda på saker som får mitt hjärta att värka, jag har gjort saker jag inte hade behövt.. Jag har varit jävligt jävlig, men denna gång ville jag ha för mig, göra som jag kände för stunden.

 

Jag har varit så upprörd i bekymmer att jag knappt kunnat tänkt, blev trött av att veta, blivit trött av att tänka på att INTE tänka.. stängt ute det mesta, försökt mått bra, ljugit för de flesta.. Jag förstog att det skulle bli nåt sånt här såklart, jag är inte så dum som vissa tror. Men orkar man inte så orkar man inte, jag har varit nära på att få magkatarr av all stress och allt. Jag har lättat mitt hjärta men också fått mer att bära på.

 

Hur ska man kunna koncentrera sig på livet när allt kommer i vägen..

 

 

Nu gäller det, allt eller inget. Vi får se vad mitt hjärta orkar med helt enkelt.

Delvis så är det ju rätt kallt ute, igår var det typ 3 plusgrader, men det blåste svinkallt, så blev jag så sur för att det är kallt hemma så man känner sig mer död än levande när man sitter i soffan och kanppt känner händer och fötter pga kylan.. Ska ta och ringa min hyresvärd, allt vi gjort funkar uppenbarligen inte, snittemperaturen på vinterhalvåret är 17 grader ligger mellan 16,5-18,2 som mest.. Visst, jag tycker om inte när det är för varmt heller, men ibland vill även jag känna lite värme..

 

I alla fall!

 

Har tryckt på lite nya knappar, muhah... Som de flesta förstått så har jag totalt stängt av mig med känslor, förutom ångesten som kommer mellan varven, får väl vara glad att man känner nåt någon gång även om det aldrig är glatt.. Hur som helst går in för lite nya tag och ser vart det leder nu.. Det är tråkigt nät livet flyter på och man bara står brevid och tittar på.. Vill man få nåt gjort, så måste man göra det själv- men det är ju inte precis någon nyhet.

 

I min bubbla

Kan inte leva utan att tänka på min diabetes.. Nu är de alvar, Imorn är det 8 år sedan ÅTTA år.... Jag har levt men skiten i åtta år.. Jag vet inte längre hur det är att inte ha det, hur något kändes, hur det var att vara hungrig, hur det var att kunna anstränga sig utan att bli låg, yr, darrig och svettig, hur det var att sova lugnt utan högt blodsocker som tvingar upp en på toan 1-3 gånger på natten i värsta fall eller vakna blek jätte hungrig och blöt för att blodsockret sjunkit på natten (får va glad att man ens vaknar) det är svårt för andra att förstå, för som utomstående förstår jag att man inte alls tänker på samma sätt, det märks knappt och syns liksom inte, man måste alltid förklara sig eller berätta.. Pinsamt och utlämnat.. Man vill ha det privat samtidigt som man vill att alla ska veta och fatta, förstå, automatiskt typ, omöjligt, jag vet!..

 

Man kan tycka att jag bara ser hinder här i livet, det kanske är så.. Jag tänker kanske inte som alla andra, jag vet heller inte om jag tänker rätt eller fel, eller om de andra gör det..

 

Som jag sagt, människan är "sönderalvad"

Det har alltid funnits sjukdommar.. Många har fått sätta livet till innan alla olika mediciner forskats fram. Det jag tänker på nu är att det inte borde finnas mediciner, det försvagar ju hela utvecklingen, hur ska våra kroppar utveckla ett eget försvar när vi hela tiden tillsätter det?.. Det är kanske meningen att sjuka människor helt enkelt ska dö, efter några generationer kanske vissa människor utvecklat/muterat något i kroppen som gör att denna männsika inte kan drappas av tex stroke eller hjärtinfarkt, cancer eller liknande. Detta tar såklart lång tid, men vi får aldrig veta eftersom vi har så avancerad sjukdvård och mediciner istället.. Alla ska leva länge, lever så gott man kan.. Vi är så några jäkla djur.. Vi förökar oss, fast vi inte är till någon nytta ens, vi överlever inte, jobben finns inte, allt tas över av maskiner och datorer.. Inte undra på att folk är deppiga, man känner ju inte att man är till någon nytta någonstans, man får inte känna sig behövd.. Jag ser ingen mening med något längre alls, mina drömmar känns helt krossade, barn, hus,båt,resor, fin bil... Till vilken nytta? Jag kommer alltid vara sjuk.. Och det kommer bara bli svårare och svårare att få jobb och hälsa och jobb är väl nummer ett för att ens kunna leva?

 

 

 

En dag kommer jag till insikt, jag hoppas det blir snart så jag inte hinner bli för gammal.

Yes och yes..

 

Har sett en film som nog förändrat mitt liv och nu vill jag ha ett nytt litet liv i MITT liv.. Jag är stormförtjust och kanske är detta målet att jobba mot.. Jag vet att det krävs mycket av mig, men jag vill verkligen, jag känner det i mig!!!

 

 

Weei .. Bäst av allt är att det inte är omöjligt!