osäkerhet
Helgen var lugn på sätt och vis.. Fredagen spendardes hos Erik med lindström och hundarna, fika och playstation. På lördagen åt jag och Alvin pizza hos lindström och kollade på en gammal film "den otroliga vandringen" gick hem och hade en lugn hemmakväll efter det.. På söndagen var jag ganska trött.. Gick upp och gjore mig iordning, blev att gå till mina föräldrar och äta lunch, lånade sedan pappas bil och åkte till affären..
Känslosam söndag, minst sagt, mitt huvud skulle behöva åka på semester.. Även fast mina känslor knappt känns så blir det jobbigt när man väl känner nåt, även om bara för en liten stund.
Idag är det en ny dag, måndag.. Suttit på WFY sedan åtta imorse.. Gjort nåt vettigt?- nope, kollade tre avsnitt av Småstadsdrottningar, intressant! Sedan började jag blogga och det gär vad jag gör just nu.. Får cykla härifrån vid tolv, då ska jag hämta Alvin och gå till Erik, han ska bjuda på lunch, så jäkla lyxigt, sen ska vi gå till rastgården med hundarna :) frisk luft och att vara med hundarna får en på lite bättre humör ett tag iaf :)
- Osäkerhet
- Otrygghet
- Opålitlighet
Livet traskar vidare i det mörka även fast jag håller mig på ytan än sålänge.. Känslorna i min kropp just nu är genomskinliga, svaga, flyter ut lite åt alla håll.. Vad har jag gjort?! Hur gör man nu då, hur tar jag reda på det jag behöver veta, hur borstar man ut allt trassel? Så mycket som jag behöver göra själv, allt som behöver lättas från mina axlar av mig själv.. Stödet som inte räcker till.. Vem kan man lita på? Vem känner man sig trygg med? Vem är där och håller i handen när man inte längre orkar andas?
Träligt om allt skulle dra ut på tiden.. Det kan hända mycket på så kort tid. Hur länge ska man vänta när man pratar om att ta det lugnt? Och framför allt, hur tar man det lugnt? Minst en gång om dagen tänker jag "jag orkar inte mer".
Ovisshet tär på kroppen och psyket, alla har problem, vissa större, andra mindre. Det känns som att livet är lättare för alla andra, de släpper allt och går vidare eller lever sina "egna" liv.. Jag behöver skaffa mig ett eget liv för att ens kunna leva det känns det som(!) vad väntar jag på?! Hahahaha .... Inte nog med allt det där.. Har nog byggt den högsta och fetaste muren kring mig själv.. Och klarar inte av närhet knappt, hur mycket jag än tänker och vill, jag ör totalt avstängd känslomässigt och det känns som att det aldrig kommer komma tillbaka.
Kommentarer
Trackback
